Ångesten är min vän
Jag blir galen på mig själv. Ångesten som biter in, så brutalt. Jag vill bara lägga mig ner och skrika, gråta och slå. Och varför? Jag ska ju vara lycklig, vad betyder det förflutna? Varför kastas de skuggorna framför nuets solljus? Mörkret borde inte vara starkare, inte i min värld. Mörkret har alltid skrämt mig, är det kopplat till rädslan för mörkret i mina tankar? Jag vill ha ljus, massor av ljus.
Rubriken kommer från min filosofilärare, klokt? Just nu, både och. Om ångesten inte skrämde mig kanske jag lät den vara, ta över och sen försvinna för gott istället för att släppa fram småbitar då och då. Nej nu ska jag njuta av resterande 2011 som varit så upp och ner, ta vara på ljusglimtar och det som är nu!
Kvällsmänniska
jag som är (eller bör jag säga var?) kvällsmänniskan själv, älskade kvällen. speciellt när det började bli natt och sent, oj då mådde jag bra. helt ärligt. och pluggandet flöt på som jag vet inte vad. och tidiga mornar hatade jag, usch o fy. men nu, ja jag gillar fortfarande inte att gå upp tidigt MEN jag gillar definitivt inte kvällen/natten mer utan längtar bara till morgonen. tills det blir ljust och allt känns lättare igen. på kvällen är det som att dörrarna till tankarna öppnas på vid gavel och någon säger välkommen in och sen tar tankarna över allt, till och med när man somnat finns de där i form av drömmar. det gillar jag inte, då har jag ingen kontroll. jag är ett kontrollfreak, jag vill ha kontroll. på dagen kan jag kontrollera mina tankar och känslor. därför börjar jag bli mer av en dagmänniska tror jag. men vem vet, jag har bestämt mig för att tankegångarna ska vända. och jag är envis, det ska ske.
/mig.
complicated - easy
www.devote.se/forni
"Någon sa till mig för ett litet tag sedan att livet är jätteenkelt. Det är bara vi som komplicerar det mer än vi behöver. Och jag försöker verkligen tänka på det. För det är ju sant och rätt. Jag är en mästare på att komplicera mitt eget liv istället för att se enkelheten i den, njuta av det fullt ut och inte gräva ner mig i mina egna diken. Jag ska verkligen försöka bli en lite enklare människa för 2012. Jag tycker inte det låter så tråkigt, tvärtom, härligt med enkla människor ändå."
oj vad det här träffade mitt i hjärtat, är det vändningen nu? Vändningen när jag inser att jag måste våga vara lycklig nu, när jag inte måste hitta felen i allt utan bara njuta av allt som är och se hur enkelt det faktiskt är? Enkelheten, vilket vackert ord.
känslor
Har hållit mig härifrån ett tag, omedvetet eller medvetet vet jag faktiskt inte. Ibland är det skönt att sätta ord på känslor, ibland gör det bara ondare. Men att erkänna är första steget mot att må bättre, right? Loggade in här och såg fina kommentarer, gjorde hjärtat varmt! Små saker betyder mycket ibland!
Men åter till att erkänna, jag vet att jag själv (och säkert de flesta där ute) vägrar att säga, hjälp mig jag mår inte bra. Nej nu för tiden ska man klara allt själv och stå på egna ben, en otroligt bra egenskap i sig men vad sägs om att ta den med en nypa salt och våga falla i de armar som sträcks ut runt omkring en? En lika viktigt egenskap tror jag. Och det är inte förens man vågar erkänna att man inte mår okej som det kan vända och man börjar gå uppför trappan igen istället för att falla nedför.
Vi hjälper varandra nu, våga visa din svaghet!
/mig.
