Ångesten är min vän
Jag blir galen på mig själv. Ångesten som biter in, så brutalt. Jag vill bara lägga mig ner och skrika, gråta och slå. Och varför? Jag ska ju vara lycklig, vad betyder det förflutna? Varför kastas de skuggorna framför nuets solljus? Mörkret borde inte vara starkare, inte i min värld. Mörkret har alltid skrämt mig, är det kopplat till rädslan för mörkret i mina tankar? Jag vill ha ljus, massor av ljus.
Rubriken kommer från min filosofilärare, klokt? Just nu, både och. Om ångesten inte skrämde mig kanske jag lät den vara, ta över och sen försvinna för gott istället för att släppa fram småbitar då och då. Nej nu ska jag njuta av resterande 2011 som varit så upp och ner, ta vara på ljusglimtar och det som är nu!
Kommentarer
Trackback
