baraminatankaravmig

Det gör så ont, alla dessa tårar.
Vet inte vad jag ska göra.
Måste glömma och gå vidare.
Om jag inte kan, är det kört då?
Om det känns som att någon stuckit en kniv i hjärtat för skojs skull, är det på riktigt?
Såra inte, vara inte, bara läk.
Snälla.
Det är allt jag ber om.
Och låt det aldrig göras om.
Jag lovar att bli någon annan, någon bättre.

att våga vara lycklig är också ett nyårslöfte, att våga tro på det som är och inte gömma undan sitt hjärta. fast det är det lättaste att göra ibland, tror man. att skydda sig själv. men vad vinner man på det? inte så mycket. man måste våga för att vinna. ibland faller man platt men tänk allt fint du kan få? jag vågade och kom ur något dåligt och blev att må så mycket bättre! så våga, våga, VÅGA :) vi kan vinna, kämpa för att vinna! det förtjänar vi :)

/mig.

då var det dags igen, ett nytt år, massa löften, nya tag. och ja grejen vet vi väl? Jag har inget löfte utan jag har ett måste. och det är att ta vara på mig själv. och det skulle glädja mig om ni också kunna ha det som löfte, att ta hand om er själva alltså. vi måste inse att man måste vara rädd om sig själv, ingen som kan ta så bra hand om dig själv som du. ingen som känner dig lika väl!

Så nu kickar vi 2012 och mår bra! kort och gott!

/mig

Jag blir galen på mig själv. Ångesten som biter in, så brutalt. Jag vill bara lägga mig ner och skrika, gråta och slå. Och varför? Jag ska ju vara lycklig, vad betyder det förflutna? Varför kastas de skuggorna framför nuets solljus? Mörkret borde inte vara starkare, inte i min värld. Mörkret har alltid skrämt mig, är det kopplat till rädslan för mörkret i mina tankar? Jag vill ha ljus, massor av ljus.

Rubriken kommer från min filosofilärare, klokt? Just nu, både och. Om ångesten inte skrämde mig kanske jag lät den vara, ta över och sen försvinna för gott istället för att släppa fram småbitar då och då. Nej nu ska jag njuta av resterande 2011 som varit så upp och ner, ta vara på ljusglimtar och det som är nu!

"Någon sa till mig för ett litet tag sedan att livet är jätteenkelt. Det är bara vi som komplicerar det mer än vi behöver. Och jag försöker verkligen tänka på det. För det är ju sant och rätt. Jag är en mästare på att komplicera mitt eget liv istället för att se enkelheten i den, njuta av det fullt ut och inte gräva ner mig i mina egna diken. Jag ska verkligen försöka bli en lite enklare människa för 2012. Jag tycker inte det låter så tråkigt, tvärtom, härligt med enkla människor ändå."


oj vad det här träffade mitt i hjärtat, är det vändningen nu? Vändningen när jag inser att jag måste våga vara lycklig nu, när jag inte måste hitta felen i allt utan bara njuta av allt som är och se hur enkelt det faktiskt är? Enkelheten, vilket vackert ord.

Har hållit mig härifrån ett tag, omedvetet eller medvetet vet jag faktiskt inte. Ibland är det skönt att sätta ord på känslor, ibland gör det bara ondare. Men att erkänna är första steget mot att må bättre, right? Loggade in här och såg fina kommentarer, gjorde hjärtat varmt! Små saker betyder mycket ibland!

Men åter till att erkänna, jag vet att jag själv (och säkert de flesta där ute) vägrar att säga, hjälp mig jag mår inte bra. Nej nu för tiden ska man klara allt själv och stå på egna ben, en otroligt bra egenskap i sig men vad sägs om att ta den med en nypa salt och våga falla i de armar som sträcks ut runt omkring en? En lika viktigt egenskap tror jag. Och det är inte förens man vågar erkänna att man inte mår okej som det kan vända och man börjar gå uppför trappan igen istället för att falla nedför.

Vi hjälper varandra nu, våga visa din svaghet!

/mig.

Att vilja kämpa för det som är rätt. Det man vet är rätt. Viljan att göra det ensam. Men hur länge ska man orka? Hur länge ska man själv lägga ner hela sin själ i det och inte få samma tillbaka? Att ibland lära sig att vara egoistisk tror jag är bra, att inse att man är värd det bästa. Att sätta sig själv i främsta rummet. Det är något jag måste bli bättre på, eller tjejer i allmänhet tror jag. För jag känner många personer som "offrar" saker och delar av sig själva för att få allt att gå ihop. Men kom ihåg att det gäller att kompromissa, kärleken består av två delar som måste samspela.

/mig.

/mig. 

Hur kan det vara så svårt att veta om saker är rätt eller ej? Om man är lycklig och bara nojjig? Visst borde man känna det i hjärtat men ibland känns hjärtat uppdelat, i olika läger. Jag vill inget annat än att bli just lycklig och att mitt hjärta är enat!

anledningen till att bloggen blev anonym var att man kan inte skriva ut allt vad man vill och tänker utan att det blir massa frågor. ibland vill jag bara skriva, låta orden flöda utan att någon sen frågar why? jag vill skriva om min besvikelse när folk bryter löften, även om de är små. eller om hur ont hjärtat gör när den man tycker om allra mest inte förstår en och finns där när man behöver den som mest. eller den skrämmande känsla att man inte vågar vara lycklig för att man är rädd att allt sen ska falla och göra tusen gånger ondare..

/mig.

Har så mycket tankar och så lite tid till att skriva ner dem.
Har så mycket jag måste göra och hinner inte med att andas.
Har så mycket jag vill göra och så lite tid till att hinna med allt.
Har så mycket  känslor i mig som behöver komma ut men som är fast.

Vill bara att allt ska vara bra, så bra som det är stundvis men som det ofta inte är.
Jag vet varken ut eller in ibland.

/mig.