känslor
Har hållit mig härifrån ett tag, omedvetet eller medvetet vet jag faktiskt inte. Ibland är det skönt att sätta ord på känslor, ibland gör det bara ondare. Men att erkänna är första steget mot att må bättre, right? Loggade in här och såg fina kommentarer, gjorde hjärtat varmt! Små saker betyder mycket ibland!
Men åter till att erkänna, jag vet att jag själv (och säkert de flesta där ute) vägrar att säga, hjälp mig jag mår inte bra. Nej nu för tiden ska man klara allt själv och stå på egna ben, en otroligt bra egenskap i sig men vad sägs om att ta den med en nypa salt och våga falla i de armar som sträcks ut runt omkring en? En lika viktigt egenskap tror jag. Och det är inte förens man vågar erkänna att man inte mår okej som det kan vända och man börjar gå uppför trappan igen istället för att falla nedför.
Vi hjälper varandra nu, våga visa din svaghet!
/mig.
