baraminatankaravmig

jag som är (eller bör jag säga var?) kvällsmänniskan själv, älskade kvällen. speciellt när det började bli natt och sent, oj då mådde jag bra. helt ärligt. och pluggandet flöt på som jag vet inte vad. och tidiga mornar hatade jag, usch o fy. men nu, ja jag gillar fortfarande inte att gå upp tidigt MEN jag gillar definitivt inte kvällen/natten mer utan längtar bara till morgonen. tills det blir ljust och allt känns lättare igen. på kvällen är det som att dörrarna till tankarna öppnas på vid gavel och någon säger välkommen in och sen tar tankarna över allt, till och med när man somnat finns de där i form av drömmar. det gillar jag inte, då har jag ingen kontroll. jag är ett kontrollfreak, jag vill ha kontroll. på dagen kan jag kontrollera mina tankar och känslor. därför börjar jag bli mer av en dagmänniska tror jag. men vem vet, jag har bestämt mig för att tankegångarna ska vända. och jag är envis, det ska ske.

/mig.